Jag hoppades på för mycket!
Olyckligt kär två gånger på raken? Hur kan man lyckas? Jag tror att min tur i såkallad "kärlek" är över nu.
Vet inte äns om jag tror på kärleken längre. Den börjar jag tro på när du kommer till mig.
Tänk om du viste. Du vet egentligen ingenting, verkligen ingenting om detta. Jag skulle vilja på ett sätt att du skulle veta, men på ett sätt inte, du kanske tar avstånd, vem vet. eller så vill du detsamma, man vill inte riskera. Jag vågar inte ringa dig, eller fråga någonting, vill bara vänta på att du ska komma, som jag gjorde med den förra. Det här kommer inte sluta bra, lika bra att man ger upp redan nu?
Jag orkar inte, tror jag. Jag vet inte om jag är värd att försöka kämpa för någonting som jag inte äns kommer att få.
Tänk om jag tog steget att våga, eller tar steget att glömma!
