Miia "Zeta"

Jag vet inte riktigt om jag ska skriva det här eller inte, men det är också en sån där sak som jag känner att jag bara vill skriva ner för att tänka efter liksom. Detta är både taskigt och gulligt? inte en jä*la aning.

Men jag känner att jag verkligen saknar dig, du tog mitt hjärta med storm, och jag är rädd för att mista dig föralltid, du är svår att "få tag" i, man måste läsa det på rätt sätt. Det känns bara som om du drar dig undan ibland, men imorse blev jag faktiskt glad. Du gjorde mig russkigt glad faktiskt, och ingen har kunna tagit mitt hjärta nu, ingen ny. Men jag vill egentligen bara skrika ut mina känslor för dig, men det går inte, känns som om du inte skulle ta åt dig eller att du skulle tycka att jag inte var riktigt klok och att jag skulle skrämma i väg dig ännu längre bort än vad du redan är!