Miia "Zeta"

Hej allihopa!

Nu är jag precis färdig med det mesta nere i nya huset i mitt rum.
Jag har satt dit alla kläder nu i garderoben och bäddar sängen och ölite sånt.
Det blir hur fint som hälst. Vi ska nog sova där i natt tror jag.
Jag vet inte ritkigt vad som mer händer idag. Jag ska väl fixa mera där nere såklart.
Sen idag är det brännboll för alla vi grannar här på vägen. Men vet inte om jag ska vara med.
Har ingen större lust med det. Allt är inte så precis toppen nu.
 Martin kanske kommer idag en stund och fixar båten, Men jag har ingen aning. Han säger hela "får se" Så ja, då vet man inte så mycket. Imorgon ska vi fira mig, alla syskon och släkt kommer. Alltid lika mysigt. Hoppas verkligen att Martin kommer då. Så en bra vän kommer ialf. Men han är viktigast. Men han säger "får se" då också. Förut sa han " Jag kommer på din födelsedag oavsett du vill eller inte" Men det värkar inte så nu.

Jag har blivigt av med dom två bästa vännerna i livet nu. Dom ända bästa också. Man kan ha fler som är bästa, men jag har bara två. Och nu är dom borta. Ni vet vilka ni är. Förlåt. Jag har gjort en sån dum sak mot er. Så det inte är sant. Jag förstår er båda. Men eftersom jag förstår er. Varför gjorde jag det för då? Jag är ju sjuk i huvudet asså.
Jag förstår inte på mig själv helt änkelt. Tills jag pratade med dig i telefon har tårarna runnit. Jag saknar dig, Inte på det sättet du tror. Men jag saknar min andra vän också. Men hon är inte långt ifrån. Men det känns som det. Min allrabästa barndomsvän. Men nu är allt försent. Jag vet att det löser sig med dig snart ialf. För snart går ilskan ur dig. Men med min andra kompis blir det bara värre & värre. Det kanske aldrig blir bra igen. Och det vet du nog.

Förlåt mig.